Oliver är elektriker. Han jobbar ute i fält. Han är i rörelse hela dagen. Tidspress. Väder. Kunder som väntar.
Han ska inte behöva sätta sig vid en dator för att registrera en avvikelse. Han ska inte behöva ringa runt för att hitta nästa plats. Han ska inte behöva fylla i ett formulär.
Han pratar.
Systemet lyssnar. Tolkar. Hämtar information från ERP och CRM. Strukturerar det Oliver sa. Bekräftar tillbaka.
Oliver nickar. Går vidare till nästa jobb.
Varför det spelar roll
De flesta system är byggda för kontoret. Formulär. Menyer. Fält som ska fyllas i. Det fungerar om man sitter still. Det fungerar inte om man har smutsiga händer och en kund som väntar.
Det kognitiva systemet vänder på det. Istället för att tvinga Oliver till systemet kommer systemet till Oliver. På hans villkor. I hans tempo. I hans situation.
Vad ledningsgruppen såg
Vi visade systemet för ledningsgruppen. De tittade. Tyst.
Sen sa någon: “Om det här funkar för Oliver funkar det för hela vår verklighet.”
Det var allt som behövde sägas.
Vad det kräver
Inte ett nytt system. Inte en upphandling. Inte en omorganisation.
Ett lager framför det som redan finns. CRM:et är kvar. ERP:t är kvar. Processerna är kvar.
Skillnaden är att Oliver inte längre behöver anpassa sig till dem. De anpassar sig till honom.
Det är det jag bygger nu. System som kommer till människan. Inte tvärtom.