Kunden äger sin data. Den ligger i ett Windows-program. De vill synka ordrar med andra system. Leverantören säger: inget API.
Punkt.
Deras data. Deras kunder. Deras processer. Och de kan inte komma åt den programmatiskt.
Vad vi gjorde
Vi automatiserade det en människa gör. Samma klick. Samma fält. Samma ordning.
Men säkert.
Tre regler som aldrig bryts. Aldrig pixelkoordinater. Aldrig sleep(). Aldrig gissa.
Kontrollnamn istället för pixlar. Vänta på element istället för att gissa tid. Krascha tydligt istället för att köra vidare med fel data.
Väggen före automationen
Innan något körs mot det riktiga systemet passerar allt genom en valideringsvägg. Pydantic kontrollerar varje fält. Varje värde. Varje relation.
Ogiltiga kommandon körs aldrig.
Det betyder att felen fångas innan de kostar något. Inte efter.
Fake-systemet
Vi byggde en kopia av programmet. Samma fönster. Samma knappar. Samma kontroller. Men utan koppling till riktig data.
All utveckling och testning sker mot kopian. Först när allt validerar. Först när allt fungerar mot kopian. Först då kör vi mot det riktiga systemet.
Det tar längre tid. Det är värt det.
Leverantören sa nej. Kunden sa: gör det ändå. Vi hittade en väg.
Data sitter inte fast längre.