Det var ingen dramatisk paus. Inget ögonblick där jag slog näven i bordet och sa “aldrig mer enterprise”. Det var mer som att fokus sakta flyttade sig.
Jag märkte att jag blev mindre intresserad av att driva förändring i stora organisationer. Inte för att det var meningslöst. Det hade gett mig allt. Förmågan att läsa rum, att bygga tillit, att få saker att hända trots motstånd.
Men jag märkte att det jag letade efter hade förändrats. Jag ville inte längre bygga struktur som krävde att organisationen tog hand om den. Jag ville bygga struktur som tog hand om sig själv.
Vad som drog
Jag hade börjat bygga saker vid sidan av. Egna verktyg. Egna processer. System som hjälpte mig jobba snabbare. Inget stort. Små saker som ackumulerade.
En pipeline för att hantera dokument. Ett workflow för att gå från krav till implementation. Processer som dokumenterade sig själva. Varje vecka lite bättre. Varje månad lite smidigare.
Det var en annan känsla. Ingen rädsla att det skulle läggas ned. Ingen risk att nyckelspelarna skulle flyttas. Det jag byggde igår fanns kvar idag. Och det jag byggde idag gjorde morgondagen lättare.
Ackumulering. Det var ordet jag inte haft.
Eget bolag
2020 startade jag Arch Leap. Inte som en konsultbyrå. Som ett sätt att bygga i egen regi. Konsultuppdragen fortsatte, men fokus förändrades. Varje uppdrag var en chans att lära. Och det jag lärde mig gick tillbaka in i egna system.
Skills. Processer. Workflows. Dokumentation. Experiment efter experiment. Inte en gång utan hundra gånger. Varje experiment dokumenterat. Varje lärdom sparad. Varje misstag förvandlat till en regel som förhindrar att det händer igen.
Det var samma sak jag alltid gjort. Bygga struktur. Men nu i jord som jag ägde. Där rötterna fick stanna.
En annan tidslinje
Enterprise-åren hade en tidslinje: kvartalsbudget, projektstart, leverans, nedstängning. Allt med tydliga start- och slutpunkt. Varje gång nollställdes något.
Nu lever jag i en annan tidslinje. Vecka efter vecka. År efter år. Förra årets arbete gör det här årets arbete bättre. Systemen jag bygger åker med på teknikens utveckling. Nya modeller, nya verktyg, nya möjligheter. Gratis. Utan migration. Utan upphandling.
Det som tog tio timmar förra året tar en timme nu. Inte för att jag blivit snabbare. För att det jag byggt har blivit bättre.
Det är inte en flykt från enterprise. Jag har djup respekt för arbetet jag gjorde där. Varje ärr lärde mig något. Varje leverans, oavsett om den varade, var ett bevis på att det gick.
Men jag hittade något jag inte hade haft förut. Ett sammanhang där det jag bygger vecka trettio faktiskt vilar på det jag byggde vecka ett.
Det var det jag letade efter. Det tog tjugo år att hitta det.